Det är tufft och höra sanningen många gånger. Hur ska man ta sig ur gamla vanor när man växt upp större av delen sitt liv så.. Att ha en famn å trösta sig, sen vad eller vems är skit samma och så borde det inte va.. Min kurator sa till mig att jag internt ha sex med någon jag inte har känslor för.. Men vad är då känslor? Hur vet du att du älskar en människa.. Att man älskar sina barn är för mig självklart, men du älskar ju inte en människa lika mycket eller på samma vis.. det går ju inte å jämföra ?. Saker och ting snurrar och man blir bara allmänt förvirrad och trött ? Men snart är helgen här igen. Har ni billiga barn aktivitets tips? Tar tacksamt emot..
kram på er ??

För exakt 1år och 4 dagar sedan va min livs värsta natt.. Jag vaknade upp på morgonen och körde mina barn till dagis åkte direkt till jobbet i stället för att åka inom en av mina nära vänner som jag brukade göra.. Efter jobbet åkte jag å hämtade barnen, åkte direkt och inte inom där då heller. Då vi tjabbat på fredags kvällen å jag är envis som synden ibland, vilket man ångrar i efterhand men lätt å va efterklok. Jag gav ungarna mat, la dom och sen satte mig å cyklade en stund, hoppade i duschen å la mig i sängen. Precis när jag lagt mig i sängen fick jag ett messenger av en gemensam vän till oss. Å massa frågor, jag blev misstänksam att något hänt, något stämde inte. Så ringer min allra bästa vän och säger något är fel, försöker få tag på en av hans barn för att få nyckeln hem till han. Men dom sover. Hon kommer till mig och sitter hos barnen, vi byter av varandra och jag kör in till stan, vi pratar hela vägen till stan om vad som hänt och hur min plan är. Ja har ingen aning.. jag kör upp på uppfarten tittar in genom fönstret på dörren ser ingenting men det är tänt nästan i hela huset. Utom i hallen och på toan. Jag går runt huset och tänkte slå sönder rutan på altandörren dock möts jag av ett oväntat fönster som står öppet. Det rummet va med mörkt. Möter hunden, å kollar runt, ser ingenting. Går mot toan tänder och nedanför mina fötter ligger min vän med ryggen emot mig och fullt med blod framför sig.. jag skriker min vän i örat helt hysterisk och hon säger att jag måste ringa 112. Jag lägger på, ringer upp vår gemensamma vän och bara skriker att han är död. Han rör inte en kroppsdel när jag skriker å det är 10grader i huset. Jag skriker till vår gemensamma vän att komma dit för tänker inte stå där själv när ambulansen kommer.. Försöker samla mig och ringer ambulansen dom kommer på 7 min men känns som evigheter. Hon säger till mig att känna på honom men jag vill inte jag är helt knäckt. Ambulansen kommer dom springer in jag går ut när jag kommer in lägger hon på luren och ambulanspersonalen fångar mig, å sätter mig på en stol. På denna stolen sitter jag å fryser/gråter i 3 1/2 timme det känns som evighet. Rättsläkaren kommer efter lång stund kollar igenom honom och säger att han inte har yttre skador han påpekar å frågar om vi vatt vid altandörren då den stod med handtaget uppe utanför dörren står en stol lutad mot dörren ? polisen kommer sen och det görs ingenting. Det är hur mycket misstankar å funderingar. Men allt läggs ner. Dom frågar mig hur jag mår. Sen vill dom ha mitt legitimation. Poliserna säger att det finns inte mer å göra dom kommer vänta på bår bilen så vi kan åka hem nu om vi inte vill se när han bärs ut.. ville vi inte så jag sätter mig i bilen och dom frågar om det finns någon jag kan åka hem till ja mina barn. Kan du ringa din vän nu när du kör hem... Tack och lov hade jag en kurator jag redan går till så hon har vatt ett stöd, men fy fan va kasst systemet är. Jag åkte hem till min vän å hur skulle jag kunna gå å lägga mig, hur skulle jag någonsin kunna blunda igen ?. Jag satt vid mitt matbord och pratade med min vän hela resten av natten när kl blev 6 väckte jag mina barn och körde dom till dagiset, åkte in till min chef och berättade vad som hänt. Sen åkte jag bort till min kurator. Jag pratade med min mamma under dagen så hon kom på kvällen och sov hos mig. Lampan ovan för sängen hade min vän satt upp så jag låg och pratade med den en timme tills jag till sluta somnade av ren utmattning. Lustigt nog så går man vidare, man tar sig framåt i livet. Men det trodde jag aldrig den kvällen. Det har vatt ett kämpigt år och kommer fortfarande va kämpiga stunder. Men vi lever vidare för vår vän/pappa ??. Ha en fortsatt bra kväll i morgon är det vardag igen

Sagt innan att mitt hjärta å hjärna eller kropp å huvud pratar inte samma språk.. huvudet säger åt mig vad jag bör göra och hjärtat säger helt annat.. tyvärr följer jag bog oftast huvudet. Man tänker för mycket och har man 5 barn så har man lite fler än sig själv att tänka på då kan man ju inte bara göra det man känner för ?. Sen har jag svårt att veta vad jag vill, man ställer oftast till det för sig. När allting går emot en och man planerar att va själv. Man har ju ändå fullt upp med barn å hus.. vad är det då som gör att man inte gör det man tänkt? Något bara flyger in i ens liv.. alla behöver vi känna oss behövda eller omtyckta ibland. Tyvärr faller jag nog för lätt för sådant, lite uppmärksamhet och rätt sällskap så Hartman fastnat. Tills det då är dax när man lärt känna människan och inte vill längre, då ska man avsluta det utan misstankar och såra och tomhet ? hur gör man detta på bästa sätt.. om man ändå vill umgås å trivs med men ändå inte har känslor för ? är man konstig eller? Eller hur va det nu med dom här känslorna ?. När man känner sig som en docka i sängen eller att det inte finns någon känsla i det man gör utan bara massa dunkande. Då känns det som det kunde vatt vem som helst å den känslan gör ju att man inte känner sig så speciell direkt ?. Ja skönast hade nog vatt, själv. Jag ska lova mig själv och mina barn i nyårslöfte att ägna ALL min tid till dom och då menar jag verkligen all tid. Jag fick ett sms i dag å det gick verkligen rätt in i hjärtat. Jag trodde inte man kunde bli så ledsen. Men känslor har ingen ålder, fast det är 21år å det kunde va ens förälder så försvinner inte den pirriga känslan när den människan lägger sina händer på ens kropp eller smeker en över huvudet. Hur man håller i en å bara kysser en helt obeskrivlig. Sådan kemi som man bara tror är på film. Ja vad ska man göra ?. Ha en fortsatt bra helg ??

Hade ju tänkt skriva något varje dag å dela med mig av. Men denna veckan har man haft barnen å då är det lite halv kaos. Man är helt slut osv. I alla fall hörde jag något som gjorde mig så fruktansvärt kall å ledsen här om dagen. En jobbarkompis barn har dom förgripit sig på, två vuxna. Gud va det gjorde mig ledsen och arg så klart. Denna pojk är 8år precis som min ena. Jag kan inte fatta hur vuxna människor kan tända på små barn. Eller va det nu är. Jag blir så arg när jag hör sådant det gör så ont i mig. Va fan har man utav det, att förstöra ett helt liv. Va tänker man, eller tänker man överhuvudtaget ?. Usch så jävla äckligt. Jag tror väl det är så i Sverige med eller är det bara på film, att dom som gör sådant dom får sin rättvisa i fängelset sen i alla fall. Förhoppningsvis, men va hjälper det denna stackaren.. avrättas skulle dom. Tragiska människor. Från en grej till en annan, hörde även på radion igår att Laila bagge skulle tjänat 4.1miljoner om året om hon hade tatt % på sitt vin i stället för fast summa. Helt sjukt ? dom får mer än gärna sätta mitt namn med på något vin ?. Dock måste man nog va känd. Jag ska inte säga något jag köpte Carolina Gynnings vin, har dock inte smakat det ännu kanske till helgen ?. Snart helg igen så skönt. Ha en bra dag ?

Ja då har det vatt helg och fredes va ju kaos på jobbet. Vågen gick i sönder så man fick springa å väga tunga kartonger fram och tillbaka. Så kändes ju i ryggen igår för precis som man inte gör knipövningar som dom säger till en så lyfter man inte rätt heller. För vem tänker på det i all stress.. sen hämtade jag äntligen mina efterlängtade barn. Åkte till kstad å köpte en häftig adventskalender som jag sett hos min kusin. Å det bästa av allt va den va ju nersatt nu ? panduro hittade jag den på.. sen åkte vi hem till min älskade farmor och farfar dom betyder allt för mig ??. Igår julbakade vi.. två pepparkakshus och ett chokladhus.. vi hade över 16 chokladkakor men blev bara 1 hus ändå ? så kan ju gissa hur många vi hade sönder ?. I dag har vi julbakat på jobbet, vi fick testa göra marsipangrisar och tomtar, ser ju betydligt lättare ut när någon annan gör det ? chokladpraliner har vi med fått göra. Men då vi skulle på gympa avslutning mitt i allt fick vi bara fylla dom sen fick vi köra vidare.. Sen har vi julpyntat här hemma. Det har dock vatt en tung dag i dag.. många minnen som kommer i kapp ?. Närmar sig jul och återigen är det inte min favorit högtid. Men måste försöka göra det till de.. har ni några bra tips. Det är inte för ekonomi å alla julklappar, utan det är alla man måste åka runt å boka upp med.. ? hoppas ni haft en bra helg

När jag blir miljonär ska jag ta å göra som den triss reklamen dom hade för ett tag sen. Jag ska köpa mig en egen körfil ?. Med 5 barn å några extra barn så gör man ju inget annat än lever i denna bilen å alla tider som ska passas. Köra hit å dit, hämta där å lämna dom där. På min egna tid fick man ta cykeln å bussen på vintern. Varför curlar vi barnen så, vad är vi rädda för. Att inte bli tillräckligt omtyckta eller för dåligt samvete för dom måste ta bussen å inte få den sovmorgonen dom har. Utan får sitta å vänta en stund på saker å ting ska börja. Ja jag vet inte, dom har ju mobiler å datorer så kan väl sitta på det.. man kanske måste lära sig säga NEJ utan att va rädd ?.. just nu känns det som man bara bryr sig om vad alla andra tycker sådan är ju inte jag ?

Varför ska man ta motorvägen en avfart om man ändå bara ska köra i 50km då kan man ju för fan ta denna andra vägen inom samhället. Ok att man ska ta det försiktigt när det blir så här snor halt men att köra 50 eller 70 på en motorväg å när man ska snigla av i 40 sen är ju mer trafikfarligare än att köra lagligt. Du orsakar mer olyckor av att köra under fartgränsen än att hålla hastigheten. Jag förstår man inte vill ligga över å det ska man ju inte då det inte ens är lagligt, men att köra om i 110 på en motorväg det är med jätte onödigt. För ja vissa är kanske inte lika rädd om sitt körkort. Å har tider att passa när vi är lite tidsoptimister som jag ??. Så nu har vi spytt av oss detta med. Håll dig till kanten eller ta kollektiv trafik när du måste ligga 30km under ??

Jag kan inte fatta att man påverkas så mycket. Varenda gång man pratar med han får man dåligt samvete å känns enbart som det är mitt fel, att jag splittrat en hel familj. Det är så sjukt jobbigt. Man mår dåligt över att man mår bra ibland. Får dåligt samvete för man har träffat någon som vill va med en. Måste man va KÄR bara för man umgås med någon? Vad är kärlek då? Vad är skillnaden på att tycka om, kär och älska är allt samma sak? Snacka om att man är förvirrad. Jag tycker super mycket om denna människan när vi träffas och skulle vi ?bråka? kan jag inte sluta tänka på han. Men har man vatt ifrån varandra ett tag så är det inte så att jag måste träffas. Däremot blir jag jätte glad när vi gör det å känner då att jag saknat..... men vad har jag saknat? Snacka om att man ställer till sitt liv, hela tiden. Man är så velig. Ena dagen vill man något nästa dag annat, eller ena sek vill man det men nästa ångrar man sig för antingen mår du dåligt över beslutet du just trodde va rätt. Eller när du skriver eller pratar med någon å sen mår den dåligt efter, tyckte du det va det rätta ja då mår man helt plötsligt dåligt och ångrat sig för samvete har man ju å mitt samvete huvud å kropp pratar inte samma språk. Varför kan man inte bara få va. Om man har sårat någon och även blivit sårad, varför kan man inte få leva i nuet å va glad då utan då måste man va kär ? Det är väl kul å hitta någon som vill umgås med en. Ett ?förhållande? / familj handlar ju inte om att man bara sover ihop.. man måste ju ha något mer än barn gemensamt? Jag kommer aldrig ta denna skilsmässan på bara mig, sen vet jag att det va mitt ?fel? med men inte enbart jag kämpade i många år men man kan inte tvinga människor, vill dom inte så vill dom inte.. varför ska man då leva ihop. När man alltid måste fråga om dom vill hänga med dit och dit på det ena med det andra. När man aldrig får något tillbaka, det är nog tyvärr vanligt med män. Man måste göra allt själv, men någonstans finns det nog någon romantiker ?. Det krävs inte mycket bara lite uppskattning någon gång något oväntat. Det tar inte lång tid att boka en natt någonstans eller bjuda ut på middag/bio vad som. Eller laga mat, ge en bukett blommor om man vet det vatt lite tufft en tid. Eller det va längesedan sist eller man sprang på något någonstans som man fick den grejen att tänka på han/hon eller hen som det kallas i dag kanske. Nää nu är det väl dags att upp å jobba. Det här med kärlek/ pojkvänner och X är inte min grej ? ha en bra dag där ute ?